Jag vet inte vad jag fått i mig men det här är nog första hösten in like... forever (varför blir det mer effektivt att slänga in engelska i en svensk mening?) som jag inte känner av den där höstdeppen. Inte på samma sätt i alla fall. Visst, ingen tycker väl om när det regnar i horisontalläge och att samtliga paraplyer går sönder. Men naee, ingen depp här inte! Eller så är det för att jag sitter med ryggen mot fönstret på jobbet och faktiskt inte ser förödelsen utanför som gör det. Skit samma. 

Ännu en fin vecka ligger bakom mig. I tisdags fyllde jag år och det firade jag med att jobba och sen gå på bio med Jonas. Looper. Cool film. Joseph Gordon-Levitt gör sig inte rättvis som en typ... face-swapad Bruce Willis AT ALL. Men ändå. Igår var jag på Mañana med Jonas, mina fina tjejer och respektive och det var så himla mysigt och jag blev så himla glad och varm i hjärtat och det var så gott med mat att jag nästan blev helt salig (och andas iiiin). Ni är bäst ska ni veta! Fan vad jag älskar er allihop!

What else? Jo. Fika med Hedströms-knasarna hos mormor och sen ett besök på kyrkogården för att lägga blommor på morfar och mammas gravar. 19 år sedan, idag. Lilla mamma. I fyra år fick jag vara med dig. I 19 år har jag saknat dig. Och jag älskar dig så himla mycket. Jag önskar att du var här så att du kunde få se hur vacker Anna är - Hur lik hon är dig. Alla mina tankar går till dig idag.♥