Jag vill inte ens tänka på hur det hade kunnat vara om det inte blev som det är och jag är SÅ glad att att det är som det är nu (does that make any sense?)

Ett av mina bästa val i livet var att tacka ja till den där festen, ett ännu bättre var att lära känna dig och det bästa val jag någonsin gjort skötte hjärtat så fint då det slog några extra slag och jag var kär upp över öronen i dig! Det låter så fasansfullt klyschigt men det är också fasansfullt sant så jag står för varenda ord jag skriver.

Jonas, jag älskar dig. Så himla mycket ♥

Nu är ju den stora frågan om man ska hänga in vinterjackan för i år? Jag tror det. Det känns lite så men ändå vågar jag inte hoppas för mycket. Det är ju ändå Sverige vi lever i; landet som vädergudarna fullkomligt hatar.

Jenny berättade i lördags att hon suttit UTE och fikat och NU är det vår(!) - men icke. Vädergudarna ville uppenbarligen bara retas och sket ner en jävla massa snöblandat regn istället. Åh vad jag hatar Sverige ibland.

Men inte idag. Jag tror att det är för att de jävlarna där uppe helt enkelt glömt bort oss. Eller för att det är vår på riktigt. I vilket fall så har jag verkligen njutit av dagen och istället för att sitta efter lektionstid i en kvav (heter det så?) datorsal och jobba tog jag mig en runda på stan. Promenerade lite på soliga Magasinsgatan och tittade runt i de små butikerna där innan jag promenerade ner mot Nordstan där jag köpte med mig en sallad som jag avnjöt på balkongen hemma - i shorts och linne(!)

Fy fan vad jag kommer att skratta åt mig själv om jag blir sjuk nu. Brings me back to the good ol' times när vi var små, jag och mina systrar, när vi sprang runt i trädgården i bara shorts "för att det var sommartid" enligt kalendern - Det behöver ju inte betyda att det ÄR sommar, vilket det verkligen inte var då.

Jag tycker dock att den här tiden på året nästan är den svåraste rent klädesmässigt. Jag är SÅ trött på min vinterjacka och mina kängor! Jag vill bara... elda upp dem, och se det hela som en brasa som jag dansar in våren runt. Men ändå är det ju lite för kallt för de där vårskorna som bara skriker "använd oss!" Åh. Dagens i-landsproblem.

Och intresseklubben antecknar.

Åh, fina helg! Vad du är efterlängtad! Jag vaknade 8.30 idag, helt utvilad och utanför fönstret skymtade jag en blå himmel och en strålande sol. Not so bad :)

Idag kommer att bli en fin dag, det vet jag. Älskar att ha mycket inplanerat, speciellt när det är roliga saker. Nu har jag precis käkat frukost och ska strax åka in till skolan och jobba lite på ett projekt och starta en ny rendering som förmodligen kommer att vara klar tills på måndag. Efter det blir det en runda på Sportlife och idag ska jag även unna mig lite sol och bastu tänkte jag. Himla skönt. Sen blir det nog en runda på stan där jag ska köpa nya pennor till Jonathans tavla (som kommer att bli awesome - bild kommer upp när den är klar!) samt lite tilltugg till kvällen. Ikväll ska jag äntligen få träffa världens bästa tjejer igen och vi ska mysa till det med lite vin och gott att äta framför Melodifestivalen!

Melodifestivalen är inte riktigt "min grej" om man säger så. Jag tycker att det känns lite som en sista utväg för många artister att dyka upp på löpsedlarna igen. Och ja, det är väl ett smart drag i och för sig, vägen blir ju betydligt mycket kortare, men jag kan verkligen få en helt annan (negativ) bild av artister genom detta. Men samtidigt - Det är ju underhållning och man är ju så jäkla svensk så man tittar på det ändå, klagar alltid över att fel låt vann och skäms för svenska folket.

Men ja´ä inte bitter, jag vet att det kommer att bli en jättemysig kväll! Tjejer. Åter igen, jag är så himla glad som har er. Ni är verkligen sanna vänner och jag älskar er ♥

Förmodligen det snyggaste jag sett! Avatar kan slänga sig i väggen (fast inte så hårt, den är väldigt fin den med)... men Tintin alltså. Ammagadd vad den är snyggt gjord! Jag säger som Simon i klassen: "Den är bara löjlig; löjligt bra, löjligt smart och löjligt snygg!" Jag kan bara hålla med. För alla som inte sett den, gör det, för guds skull. Gärna på en bra TV och ni kommer inte att bli besvikna. Jag hade goosebumps under hela filmen tror jag. Man ser minsta hårstrå, minsta rynka, minsta por - Till och med när Kapten Haddok svettas ser man hur det rinner i nacken. Ok, det lät bara fett nasty men det är en detalj som gör allt så mycket mer levande. SE DEN!

För några veckor sedan satt jag på bussen på väg till skolan. En helt vanlig dag. Rätt grå och trist sådär som en vardag kan vara. Ingen action direkt. Jag satt där i min feta vinterjacka och leriga kängor och kände mig bara så jäkla... plöh. Det går inte att förklara på något annat sätt. Plöh.

Men iallafall. När jag satt där och kände mig "plöh:ig" steg det på en man på bussen. Skulle gissa på att han var strax över 60. Jag tycker att det är väldigt intressant att betrakta människor och det var någonting med den här mannen som fångade mitt intresse men jag kunde inte sätta fingret på vad. Tills han vände sig om.

Mannen hade uppenbarligen väldigt gles hårväxt på knoppen men pryddes ändå av en rätt rejäl silvergrå krans från öra till öra, sådär som det blir när åldern är inne. Inget anmärkningsvärt - men när man har en rödbrun tupé ovanför denna silvergråa krans blir det plötsligt väldigt iögonfallande.

Det var inte så att jag började flabba där på bussen men det såg faktiskt väldigt roligt ut och det är verkligen inte av elakhet. Jag tyckte faktiskt lite synd om honom. Jag kan verkligen föreställa mig hur jobbigt det måste kännas när håret bara blir tunnare och tunnare med åren. Det måste vara jobbigt att känna att vill man dölja det (jag är sämst på att formulera mig).

Fast samtidigt var hela situationen rätt komisk eftersom det bara blev helt jätte-uppenbart att han hade en tupé. Den var ju inte direkt diskret om man säger så. Det såg rätt spexigt ut i nacken dock - grått hår med rödbruna slingor.

Nae, nu känner jag mig elak :(

När man liksom egentligen inte borde eller absolut inte får köpa någonting -

Jag känner mer och mer att det här börjar bli någon form av bitterhetsblogg men jag måste bara avreagera mig. Jag är något så in i helvetes förbannad på sjukvården. Gaaaah! Östra Sjukhuset - brinn ner!

I mååååånga år har jag gått till Östra Sjukhusets Hudmottagning p.g.a. hudproblem (obviously) och på senare år har dessa problem bara blivit värre (det ser praktiskt taget ut som jag blivit skjuten av ett hagelgevär på benen) - Men enligt Östra är det inget fel. "Meeeeeen vi kan ju sätta in en antibiotikakur iallafall, så får vi se om det blir bättre. Det kan ju inte skada?"

Faktum är att det är precis vad det gör (och inte fan hjälper det för den delen heller). Jag vet inte hur många antibiotikakurer jag gått på genom åren - snart är jag väl resistent mot allt! I vilket fall fick jag ta blodprover senast jag var där för att se om det var något därifrån som orsakade mitt hudproblem. "Vi hör av oss om senast 8 dagar och gör vi inte det så är det för att vi inte hittat någonting." Ok. Har de hört av sig? Nae!

MEN jag ger inte upp. Gick till min lokala vårdcentral där de skrev recept på en salva (som gjort allt markabert mycket bättre) samt tog nya blodprov. Long story short; 2 dagar senare hör en läkare av sig och berättar att jag har B12-brist vilket förklarar typ... allt. Så! Tack. Nu vet jag det. Hur svårt ska det vara egentligen?

Tycker att detta är ett lysande exempel på hur bristfällig sjukvården faktiskt kan vara (eller så har jag bara haft en enorm otur gällande hudmottagningens läkare). Tacka vet jag min lokala vårdcentral som faktiskt tar sig tid och bryr sig om sina patienter - vilket också ger ett bättre resultat, uppenbarligen.

Jag och Jonas var på bio för lite drygt en vecka sedan och såg Tinker Tailor Soldier Spy. Med skådespelare som Gary Oldman, John Hurt och Mark Strong samt både oscarsnomineringar och vunna awards tänkte vi att "den måste ju vara riktigt fet!" Men tji fick vi.

Jag vet inte om det bara var vi som var helt efterblivna men vi förstod verkligen INGENTING av filmen. Någonstans i filmens mitt tyckte jag mig nog förstå mig på en del (det var iallafall vad jag envist intalade mig, förmodligen för att övertyga mig själv att jag kanske är ganska smart ändå) men efter en scen var det som bortblåst igen.

Så istället för att sitta och njuta av filmen (som skulle vara SÅ bra) satt vi bara och var frustrerade på varför i helvete man gör en film som ingen förstår och hur fan den kunde få så bra betyg.

Jag älskar verkligen film och allt som har med det att göra. Jag är fullkomligt såld på snygga effekter och visualiseringar (något jag smittats av sen jag började på CGD) och jag njuter verkligen av en riktigt bra film där man rycks med och liksom får tänka lite själv (inception och shutter island är lysande exempel på sådana filmer) - men det här var VÄLDIGT mycket overkill. Det här var första gången någonsin jag faktiskt övervägde att lämna en biograf innan filmen var slut.

"Jag vet! Vi gör en film som verkligen ingen kommer förstå med typ värsta ascoola skådespelarna och så lägger vi på ett saturation-filter och lite brus på hela filmen så folk kommer typ bah tro att det är vääärsta konstnärliga filmen! Åh, åh! Och så tycker jag att nästan alla scener med Gary Oldman ska vara helt tysta! Fan vad coolt!"

Nej, Tinker Tailor Soldier Spy är ingen film jag rekommenderar. Den sänker bara ditt självförtroende. All cred till Lina som faktiskt förstod den!

Nu är jag sådär bitter igen som jag inte skulle vara.

Det faktum att jag sökte på "dadadadada dadadadada dadadadada dadadadada" och faktiskt hittade låten jag letade efter. Google is fantastic!

Elsa i klassen tipsade om den här låten till ett projekt vi håller på med och jag blev fullkomligt förälskad när jag hörde den! Älskar "tyngden" i den och på något vänster blir jag så jäkla peppad att göra något... galet. Haha! Fantastiskt vad en låt kan göra med ens sinne egentligen. Detta är inte direkt min typ av musik men ändå finner jag den oerhört tilltalande.

Alltså. Det är ju nästan bara löjligt vad jag till-och-från-bloggar. Blir så fruktansvärt sugen på att skriva ibland och så kör jag på tills jag inser att det jag skriver är fullkomligt ointressant för den lilla skaran som väl läser. Så då lägger jag av men inspireras bara på nytt när jag läser andra bloggar.