Det där med att kroppen verkligen vänjer sig vid rutiner tycker jag både har sina för- och nackdelar. Jag tycker att det är asnice att vakna på morgonen och veta att man har mycket att göra på dagen, att man gör någon nytta. Sedan jag började skolan har min "aktivitetsnivå" höjts något kolossalt! Förr tyckte jag bara att det var nice att göra ingenting, nu blir jag rastlös bara av tanken att göra just ingenting.

Samma gäller sömnen. Jag försöker ibland pressa mig själv och hålla mig vaken liiite till så att jag ska kunna sova ut en längre stund morgonen efter - men jag vaknar bara samma tid ändå. 07.00. Fakk. Så istället för att sova längre sover jag bara mindre på helgerna. Och vaknar alltid irriterad över att jag bara vill sova längre fast jag innerst inne vet att det är omöjligt att somna om.

Dagens I-landsproblem, jag vet. Och ett ännu större problem är att jag har haft konstant huvudvärk i 2 dagar nu, trots huvudvärkstabletter, mycket vatten och otaliga försök att varva ner. Så nu sitter jag här med världens rastlöshet och en panna som pulserar. Tänkte faktiskt dra till gymmet idag men det känns inte så ultimat just nu. Kanske in fridfull promenad uppe i skogen hade gjort susen?

Nu blev det ett sånt där långt jävla inlägg IGEN! Förlåt. Det är så mycket som cirkulerar inne i skallen.