Har hört att svenskars snittpuls höjs med ett visst antal procent varje måndag jämfört med övriga dagar. Är det bara jag eller är det väldigt tragiskt? Jag fasar att jag dessvärre tillhör denna skara bortsett från att min puls stiger sakta men säkert hela tiden. Det är inga tvivel om att den här sommaren har varit den sämsta hittills, rent vädermässigt. Nu hoppas jag att världens höjdare sitter på sina kontor och svettas av obehag för allt de gjort mot vår fina jord, för att de totalsabbat ozonet och fått växthuseffekten att bete sig som en hormonell, trotsig tonåring.

Vad hände med sommaren? Vart tog snön vägen? Allt har liksom smetats ut till en 365 dagars lång gråzon nu, fylld med moln, regn och ständigt kalla vindar. Jag säger hela tiden till mig själv att sluta må som vädret men det är väl lättare sagt än gjort - tills jag fann en lösning, om så en kortlivad en, på mitt lilla problem: jag drar till Grekland! Där är det väl nästintill solgaranti. Två arbetskvällar kvar, sen tar jag första bästa resa till mitt andra hem och förblir superegoistisk och själslig i en vecka. Det borde göra susen! Förhoppningsvis kommer jag hem med en jävla massa extra energi och kraft som jag kan dela med mig av - och solkysst, icke-ärrad och harmonisk.

Som sagt, två jobbkvällar kvar. Första passet börjar om 45 min så nu blir det till att göra sig iordning, (det är så nice att ha nära till jobbet) ladda upp energin som kommer att ta slut igen vid 22.00 för att sedan komma tillbaka lagom tills dess att jag ska försöka sova. Helt fantastiskt system min kropp har ställt sig in i. Måste erkänna att jag faktiskt längtar tillbaka tills jag får återgå till rutinerna igen.



Ha en trevlig kväll!