Idag har jag bestämt mig för att ha en riktig Lazy Wednesday (det klingar inte ens bra, men det lät coolt i mitt huvud). Och ja. Det var ju inte direkt längesedan jag hade en lazy day. 3 dagar sen närmare bestämt. Haha! Men fan. Är man ledig och solen skiner med sin närvaro - varför inte? Jag ska inta ryggläge på altanen (för att varva med magläge emellanåt - det är den enda ansträngningen jag kommer att göra) med en bra bok, lite musik och bara vara.

Jag har för övrigt sovit allt annat än bra i natt. Jag har lyckats med (det inte alltför ovanliga för mig) att skrämma upp mig själv riktigt ordentligt och när jag gör det blir jag typ seriöst paranoid. Jag fick nämligen höra häromdagen att det spökar hemma hos en av våra vårdtagare (ja, jag är seriös och det är arbetskamraterna som sa det också). Flera har, oberoende av varandra, sett saker där så det känns ju inte direkt jättebra och lättsamt att gå dit. Usch.

Jag är egentligen lite kritisk mot sånt här men ändå tror jag delvis på att "spöken" av någon sort faktiskt finns. Eller i alla fall någon form av "laddning" i luften som vi levande kan känna av. Min faster berättade för mig, att efter att farmor hade gått bort, kunde hon känna och se henne flera gånger. Små saker som att fåtöljen farmor brukade sitta i kunde börja knaka utan att någon satt där, att se rörelser i hallen när ingen annan var hemma och att det plötsligt kunde bli helt iskallt om hennes lår. Det sista förklarade hon som att det också blev ett "tryck" på benen - precis som om någon satte sig i hennes knä.

Det som jag tycker är roligast med allt det här är att min faster är så jävla cool med det. En annan hade ju fått hjärtinfarkt och förblivit galen men hon var helt lugn och sa till sig själv "Nu är mamma här hos mig!" Men jag antar att man infinner sig i någon sorts acceptans och öppensinnighet (jag kommer på egna ord i brist på annat) när man är sådär andlig av sig som min faster är. Jag beundrar henne för det fastän jag nog inte hade vågat vara det själv - Något säger mig att mina nerver inte hade klarat av att se farmor sitta i min fotölj, hur mycket jag än saknar henne.

Nä. Nog om det. Nu ska jag sluta skrämma upp er (Malin) och göra i ordning en riktigt ordentlig frukost och njuta av solen! Ha en fin dag!