Så var det måndag igen och det är väl bara att gilla läget. Jag gillar att tiden går - I alla fall som det är nu. För mig är varje timme som går en timme mindre tills skolan börjar. Ja, så desperat och knäpp är jag. Hur mycket jag än tycker om mitt jobb (för det gör jag, fastän att det inte är "mitt område") så längtar jag jämt tillbaka till skolan, till alla mina vänner, till alla skratt, sjuka samtalsämnen och till kreativiteten som bara flödar i vårt kvava klassrum!

Jag längtar tillbaka till alla rutiner, alla fasta tider och att ha ett riktigt schema, hur tråkigt det än låter. Jag längtar tillbaka till matlådor och prestationsångest. CGD är bland det bästa som hänt mig och att dessutom få dela det med 19 helt fantastiska människor gör ju inte direkt saken sämre ;)

Men nog om det. Det är en vecka kvar med jobb så det är bara att bita ihop, hoppas på att ryggen håller lite till och hålla motivationen och humöret uppe! Jag har i vilket fall haft en helt fantastisk helg som på något sätt har läkt mig lite. I fredags träffade jag världens bästa Frida över mat och vin på Victoria (för att sedan dricka en löjligt dyr öl på Bryggeriet) och vi hade en jättemysig kväll med massa prat. Den tjejen kan jag berätta allt för! Lördagen spenderades enbart på vår fina altan med familjen. God mat, spel, musik, skratt, ännu mer god mat, god dricka och en familjekänsla på topp! Jag har världens bästa, tokigaste familj tror jag. Söndagen var i princip en repris av lördagen och jag klagar verkligen inte alls.

Sen helt plötsligt stod min prins på vår uppfart och var så himla fin och jag blev världens lyckligaste flicka! Ursäkta språket, men fy fan vad jag har saknat honom! Jag släppte nog inte taget om honom på hela natten tror jag. Haha!♥

Jag känner inte att skrivarkreativiteten är närvarande idag direkt så jag avslutar med det. Imorgon väntar ännu ett kvällspass, but first; sleep.