Jahopp. Tänk vad fort en vecka kunde gå. Alldeles för fort. Jag tänker alltid (ALLTID!) att jag ska ta vara på varje minut på mina resor och den här resan har jag fanimej gjort det. Guuu' så bra jag har haft det! Jag ska dock inleda detta inlägg med några erkännanden:

1. Jag sov två timmar natten innan jag åkte.
2. Jag var så nervös att jag hackade tänder på morgonen.
3. Jag har aldrig känt mig så idiotisk i hela mitt liv som när jag åt frukost själv på Landvetter.
4. Jag hade typ seriös ångest när planet lyfte.
5. ...Och allt detta var som bortblåst i samma stund som planet landade på Karpathos!

Jag kan tveklöst dra slutsatsen att denna resa var lite av ett genidrag i alla fall. Jag tror inte riktigt att jag förstod för en vecka sedan hur välbehövligt detta skulle vara för mig, hur bra jag skulle må av det - Hur otroligt mycket jag skulle få ut av det! Det kanske låter som en löjlig klyscha men jag känner att jag liksom växt genom den här resan, blivit självständig på ett sätt jag inte trodde var möjligt för mig. Och jag valde verkligen rätt ställe för att göra det också. Karpathos är en mycket liten, lugn ö med mycket orörd natur. Känner att jag tröttnat på det där väldigt turistiga, exploaterade - Karpathos är säkert på väg åt det hållet, men inte än. Det är jag tacksam för. Iallafall.

Precis som jag lovade mig själv så har jag gjort vad jag vill, när jag vill och hur jag vill vilket har resulterat i mängder av sol och bad, avkoppling med musik, böcker och målande. Jag har träffat nya vänner, ätit och druckit gott och haft jätteroligt. Jag har vart på båtutflykt ute på det turkosa Medelhavet, gått längst vita stränder, snorklat och bränt mig från topp till tå, fått sand på ställen man inte ska ha sand och haft sånt där saltrufsigt hår. Helt perfekt! Jag är mer än nöjd - Den här resan har vart värd vartenda öre. Till och med pengarna jag fick lägga på ett läkarbesök under en matförgiftning. WORTH IT!

Sen känns det ju i och för sig sådär när man kommer hem till Göteborg och möts av världens skyfall och ett raseriutbrott från Zeus (you get it). Min familj betyder mest för mig och självklart känns det helt underbart att få träffa dem igen men fan - Jag hade inte tvekat om jag fått en biljett till Karpathos imorgon igen! Så. Nu blev det en himla massa text och för att lätta upp detta inlägg med lite färg bjussar jag på lite bilder och får lite ångest istället.